20110724

Jaha , nu var det ett tag sen igen jag uppdaterade min blogg. Nu äntligen är jag klar med nya hemsidan! Sommaren är inte över men det känns att vi är på väg , kanske eftersom jag snart börjar jobba igen. Men innan dess så ska jag åka upp till Sveg och ställa Boston det ska bli spännande, hans första utställning. Vi har haft ett mycket uppskattat besök här i sommar av Pandas uppfödare Annette som kom hela vägen ifrån Halmstad där hon bor för att para sin Lime med Latte som bor här i krokarna. Vi hade ett par mysiga dagar och jag tror hon tyckte om att få träffa sin lilla bebis Panda igen. Det var ju ett tag sen sist! Körkortet är väl det jag har sysslat med under den här sommaren - ja alltså kört och pluggat så nu är det bara att hopppas att allt hårt slit ger utdelning när jag kör upp. Kort och gott blev det denna gången. .....

Detta var ett litet smakprov på hur min sommar sett ut....

Gör väl ett försök till att blogga då....

Hej "alla" mina läsare. Nu ska jag försöka uppdatera lite vad som hänt sen sist, det är väl inte så där våldsamt mycket. Livet går sin gilla gång och jag har börjat jobba igen efter mammaledigheten, vilket har varit roligt, trivs bra på jobbet. Nu har jag en 6:a vilket är roligt. Våren har kommit med stormsteg och vilken temperatur vi har undebart!! I januari hände det roliga saker på ViljansHof kennel, Charga fick en kull valpar. Det har varit så spännande och lärorikt att få följa den här kullen. Från den kullen  kommer också vårt nya lilla tillskott, ViljansHof Kusten Är Klar har flyttat hem till oss som till vardags kallas för Boston. Den  här killen deläger vi med Birgitta.  Han är en ljuvlig liten kille med ett fantastiskt temperament. Han är otroligt lättsam, den enklaste valpen vi haft ( nu kommer han säkert att förvandlas till ett monster bara för att jag nu skrev detta). Shakira tar på sig uppgiften att fostra honom och hon försöker så gott hon kan, Panda däremot tycker nog att han kunde ha stannat i Eskilstuna, hon satt i köksoffan och tryckte de första dagarna och sprang undan så fort han kom nära. Nu börjar hon ialla fall kunna ligga brevid honom på golvet. :)). Jag håller på för fullt att fixa en ny hemsida men den har inte riktigt hunnits med. Men nu så...

So long...

Long time no see..

Nu har det gått långt,långt sen sist, men lusten till att blogga har inte funnits alls. Mycket har hänt och då mest tråkigheter tyvärr, vi har mist två älskade medmänniskor väldigt hastigt och mycket tätt så denna sommar har mest handlat om sorg och gör väl fortfarande. Livet är väldigt oberäkneligt och ändrar sig så snabbt. Men jag ska inte fördjupa mig i det här.

På hundfronten är det stiltje, men lite har vi gjort ialla fall, i början på sommaren var vi iväg på en minisemester till Avesta och Fagersta där vi Birgitta, Heidi och jag hade hyrt stuga. Mycket trevligt hade vi men trångt och regnigt. Men vad gör väl det när man har trevligt sällskap. På Svenskvinnare var inte Panda anmäld och tur var nog det för hon hade inte gått bra.







Så här lätt var det att vila sig i stugan, man fick slåss om sovplatserna, Kapten skulle promt ligga på mig vilket inte var helt skönt:)


Dag två var trevligare på alla sätt och vis då det inte regnade och Panda gick och blev 3:a i ukk med HP gissa om jag var förvånad då jag hade förväntat mig något helt annat :) Jag hade inte tänkt att ställa henne vilket jag iof inte gjorde heller, pga en dunderförkylning som satte stopp för all rörelse, jag var helt sänkt. Heidi visade fram henne så fint. Det är lite osäkert varje gång Panda ska på utställning då hon har en annorlunda färg och det är inte säkert att domaren gillar den. Jag vet att många inte tycker att den är rastypisk men så länge den är godkänd så, hon har så många andra kvaliteter så jag tycker att hon borde få visa upp sig, hon har bla ett fantastiskt steg och ett underbart bakställ. Men men vad domaren tycker är ju inte det viktigaste här i världen då hon enligt oss är världens bästa.







Så här fint rör sig Panda och Heidi i ringen.




Heidi och Panda på Slbk's rasspecial i Avesta





Fina Kapten och Heidi i action.

 Birgitta och Charga springer på fint

Fina Charga och Birgitta.

 För övrigt har vi flängt hit och dit i sommar men inget vettigt har vi fått gjort och får skylla lite på värmen. Nu ska vi se om vi orkar rycka tag i oss och fortsätt med livet och träning av hundar, nu startar snart spårsäsongen, och svamptider.
På Dylan fronten kan tillägas att ungen går, 10 månader gammal och testar hur världen funkar, så härlig lillgubben.

// Linda

Veckan som gått

Nu har ytterligare en vecka passerat alldeles för fort. Jag känner att jag inte hinner med våren som är så fantastiskt ljuvlig. Den här veckan har jag haft besök av min väninnas pojke Denzel som är fyra år, han har varit på kollo här hos oss. Vi har sysselsatt oss med att spåra och gå långa promenader alltid trevligt med sällskap.  Denzel är en klurig kille, vet du vad en tantgunga är för något?
Det är en gungstol, jag tycker det är helt klockrent.:) 

Hundarna har fått spåra en del och lite lydnadsträning har vi hunnit med. Jag har suttit och kikat på tävlingar fram mot hösten och har väl bestämt mig för ett par i augusti. Just nu kämpar vi ( jag och Panda) på ställandet under gång, får inte till att hon stannar ordentligt, har testat med boll och diverse annat, hon tar ett steg extra hela tiden. Men men det är väl bara att nöta på. Jag börjar bli riktigt nöjd med Pandas spårande också, hon har alltid varit duktig att spåra men hon har varit för noga, hon har dammsugit skogen och det har tagit en hiskelig tid att gå spåret. Nu har hon börjat få upp tempo men är ändå spårnoga. Jag har börjat om lite från början med motivationsspår som varit helt raka med något gott i slutet bara för att få upp tempo, det tycks som om det har gett resultat.
Det är inte alltid helt lätt att träna hund när man har småbarn, häromdagen när jag hade planerat att gå ut och lägga spår och träna lite så fick jag känna på det igen. trots all planering och fixande.Glad ihågen traskade jag iväg till skogen med en sovandes Dylan i vagnen och diverse pinaler vagnen var överfull.  Jag hade räknat ut jag skulle få minst 1.5 timmes  bra träningstid- pyttsan heller!  Jag la spåren till båda hundarna efter konstens alla regler, och fortfarande väldigt nöjd, så här långt allt under kontroll. Så helt plötsligt ser jag fem hundar komma springandes på stigen och i skogen just där mina spår låg, Shakira och Panda satt bundna i väntan på spåren och är inte långt ifrån vagnen, när hundarna kommer springandes då blir det ju en herrans liv på mina och med följden av att Dylan vaknar. Jaha det är ju bara att traska hem tänkte jag, men skam den som ger sig och jag ville inte riktigt lämna mina apporter där, plus att hundarna vet ju så väl vad är frågan om så jag hade inte riktigt hjärta att gå hem utan att ha gjort något vettigt.Så med Dylan i famnen gick vi spåren, han fick hålla i apporterna, kan säga att det finns betydligt enklare sätt att spåra på:) Men det gick bra och hundarna tog sina spår mycket bra.

Nu har jag anmält Panda till Avesta specialen trots allt, jag tror ju inte på mer en slät etta på sin höjd men  hon behöver träna och jag med för den delen. Det är lite svårt att springa vänster varv med Panda hon tycker att den "leken" är jättekul och hänger efter en stund i min arm, ju mer man säger till henne ju roligare tycker hon att det är, Heidi har berättat att Baron ( Pandas morfar) var likadan hon gett mig lite tips på hur vi ska göra för att få bukt med det. Det är märkligt hur saker kan slå, jag tänker på Baron och Panda är tydligen jättelika i sättet, vi har fått oss många skratt jag och Heidi när hon har berättat något om Baron och jag säger nämen, precis så gör Panda och vice versa.

 Ett foto på Dylan är vad jag bjuder på idag i fotoväg då jag tyvärr inte har någon ny blid på hundarna  men han är ju iof ögongodis han med.

Maj månad

Jaha så var det maj månad den bästa av alla månaderna tycker jag, synd bara att den går så hiskeligt fort. Jaha vad har hänt sen sist, jo vi var iväg til Arboga och Erik Kjellgren och gjorde ett ultraljud på Shakira, hon var som väntat tom men det bästa av allt var att hon var frisk alltså ingen livmoderinflamtion förestående eller pågående vad Erik kunde se. Klart att jag är besviken att hon inte blev dräktig, det som känns mest är att jag förmodligen inte kommer att para om henne och hon blir för gammal för att para om ett år, hon fyller ju fem år i mars. Men sånt är livet... Oj höll ju på att glömma, NU ÄR DET KLART, ja kennelnamnet alltså... nu kan jag stolt presentera mitt kennelnamn som till slut blev GRYTETORP.. ja det borde ha blivit det från början vet inte varför jag alltid skall krångla till allting. För att fira att det är klart lägger jag upp en ny hemsida med  mitt fina namn och allt. Här hemma rullar allt väldigt snabbt, Kevin går snart ut nian och det är en kamp att få honom att orka nu sista tiden i skolan, minns ju själv hur trött man var så här i maj. Dylan är fortfarande förkyld men gladare pojke får man leta efter, han har hunnit bli 8 månader och jag fattar inte vart tiden tagit vägen, han kryper och ställer sig upp, det dröjer nog inte länge innan han går. Jag hade helt glömt hur det var att ha en krypare hemma och då en snabb en, idag hittade jag honom sittandes i hallen sugandes på hundarnas märgben.. hm, ska nog inte säga något om det till BVC när vi går dit nästa vecka... Nu väntar Pandas röntgen och ögonlysning vilket är så nervöst, usch men det ska ju bara göras. Panda har gjort MH också, resultatet blev kanske inte riktigt som jag hade förväntat mig men jag skriver mer om det i en annan blogg, känner på mig att en viss liten herre vaknar snart och vill ha lite "kvällsfika".

Trädgården börjar snart blomma för fullt, tulpanerna står i knopp och väntar, vi har köpt lite nya buskar som vi har satt i rabatterna ska bli spännande att se vad det blir av dem. Alla våra äppelträd har strukit med i vinter, herr och fru hare har haft kalas på dem, trist eftersom det tar som tid med träd.

 Härom veckan var Birgitta här och fotade när Charga och Panda lekte så jag bjuder på lite bilder varav några visar ett helt oslagbart kroppsspårk på hundarna, OBS,det ser värre ut än vad det är, det kanske bör tillläggas att Charga och Panda fortfarande är vänner..

Långt mellan gångerna

Som rubriken förtäljer går det ett tag mellan uppdateringarna, här hemma händer  inte så mycket antar jag. Livet rullar på, den värsta besvikelsen att det förmodligen inte blir några valpar efter fina Majoren och Shakira har  lagt sig, jag tänker dock åka och göra ett ultraljud nästa vecka men jag har inga som helst förhoppningar om att det skulle ligga några valpar och skvalpa i magen på henne. Det känns tryggt  att  låta vetrinären kolla upp henne så att hon inte har åkt på någon livmoderinflamation. Nya planer och tankar har redan börjat snurra runt i skallen på mig:) det är väl som vanligt tycker de som känner mig det snurrar ständigt där inne:) Förra veckan var Birgitta här och vi la ett par spår till hundarna, fast jag tror nog att jag sätter spårlina på henne i fortsättningen då B gick bort sig i skogen, jag och Isolde väntade och väntade men ingen Birgitta kom. Efter en lång stund ringer min mobil och Birgitta säger att hon är vilse, efter mycket dividerade om vart hon kunde vara så kommer hon till rätta:) Vi är inte bara helt livsfarliga på vägarna då vi alltid kommer fel utan även i skogen visar det sig.. Lite nytt är att vi ska åka till Avesta på lb specialen vilket skall bli kul men om jag ska kunna ställa Panda bör nog hennes huvud växa lite för just nu har
 hon ett väldigt litet sådant:)

Här sitter spårtrion som skötte sina uppgifter på ett exemplariskt sätt. Bilden illustrerar nog vad jag menar med Pandas huvud just nu:) Söta Panda!

Heidi ,Birgitta och jag har hyrt stuga och kommer nog att ha supertrevligt ser så framemot att komma iväg. Det är dock samma dag som Kevin slutar nian så det blir lite mycket samma dag men det löser sig. Jaha det var nog det jag hade att bjuda på för den här gången, ja jag vet att bloggarna inte är särskilt roliga:) Bjuder på ett par bilder istället och i vanlig ordning är det Birgitta Strömberg som tagit de flesta korten.

Inga valpar

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig med Shakira och parningen, det blev inte hängning och därför kan jag utesluta valpar:( Men jag gläds åt att ha haft Major här på  besök. Det var en fröjd att ha honom här. Det känns dock lite bittert att det inte blir några valpar då jag verkligen tror på denna kombination. Vi alla saknar Major.Grayson tycker att alla hundar borde vara som Major, blev bästisar direkt. Jag har fått rapporter från Heidi att Major har varit hur trött som helst och har sovit flera dagar, det är jobbigt att vara på friaruppdrag. Han skötte sig utmärkt vad gäller parningen och gjorde det han skulle men ibland vill det sig inte riktigt... Nu gäller det att hitta ny motivation och se fram emot annat istället. Vi har ju en vår som kommer med stormsteg så underbart. Träffade föresten Kapten ( Meo Voto's Adato) när vi hämtade och lämnade Major, oj oj vilken kille så fantastisk och så lik sin far Greven, han kommer att bli farlig i ringarna.:) Annars så har vi varit sjuka hela huset så det har inte blivit mycket gjort här under påsklovet. Nya tag och nya utmaningar, ja jag vet det lät verkligen hurtigt... men annars deppar man väl ihop. Ser faktiskt fram emot att börja jobba i augusti, får förmodligen en åk 5 eller 6 det ska bli spännande att jobba med har aldrig haft åk 5 förr.Nä usch vilken rörig blogg,bäst jag slutar nu innan det blir värre:)