Veckan som gått

Nu har ytterligare en vecka passerat alldeles för fort. Jag känner att jag inte hinner med våren som är så fantastiskt ljuvlig. Den här veckan har jag haft besök av min väninnas pojke Denzel som är fyra år, han har varit på kollo här hos oss. Vi har sysselsatt oss med att spåra och gå långa promenader alltid trevligt med sällskap.  Denzel är en klurig kille, vet du vad en tantgunga är för något?
Det är en gungstol, jag tycker det är helt klockrent.:) 

Hundarna har fått spåra en del och lite lydnadsträning har vi hunnit med. Jag har suttit och kikat på tävlingar fram mot hösten och har väl bestämt mig för ett par i augusti. Just nu kämpar vi ( jag och Panda) på ställandet under gång, får inte till att hon stannar ordentligt, har testat med boll och diverse annat, hon tar ett steg extra hela tiden. Men men det är väl bara att nöta på. Jag börjar bli riktigt nöjd med Pandas spårande också, hon har alltid varit duktig att spåra men hon har varit för noga, hon har dammsugit skogen och det har tagit en hiskelig tid att gå spåret. Nu har hon börjat få upp tempo men är ändå spårnoga. Jag har börjat om lite från början med motivationsspår som varit helt raka med något gott i slutet bara för att få upp tempo, det tycks som om det har gett resultat.
Det är inte alltid helt lätt att träna hund när man har småbarn, häromdagen när jag hade planerat att gå ut och lägga spår och träna lite så fick jag känna på det igen. trots all planering och fixande.Glad ihågen traskade jag iväg till skogen med en sovandes Dylan i vagnen och diverse pinaler vagnen var överfull.  Jag hade räknat ut jag skulle få minst 1.5 timmes  bra träningstid- pyttsan heller!  Jag la spåren till båda hundarna efter konstens alla regler, och fortfarande väldigt nöjd, så här långt allt under kontroll. Så helt plötsligt ser jag fem hundar komma springandes på stigen och i skogen just där mina spår låg, Shakira och Panda satt bundna i väntan på spåren och är inte långt ifrån vagnen, när hundarna kommer springandes då blir det ju en herrans liv på mina och med följden av att Dylan vaknar. Jaha det är ju bara att traska hem tänkte jag, men skam den som ger sig och jag ville inte riktigt lämna mina apporter där, plus att hundarna vet ju så väl vad är frågan om så jag hade inte riktigt hjärta att gå hem utan att ha gjort något vettigt.Så med Dylan i famnen gick vi spåren, han fick hålla i apporterna, kan säga att det finns betydligt enklare sätt att spåra på:) Men det gick bra och hundarna tog sina spår mycket bra.

Nu har jag anmält Panda till Avesta specialen trots allt, jag tror ju inte på mer en slät etta på sin höjd men  hon behöver träna och jag med för den delen. Det är lite svårt att springa vänster varv med Panda hon tycker att den "leken" är jättekul och hänger efter en stund i min arm, ju mer man säger till henne ju roligare tycker hon att det är, Heidi har berättat att Baron ( Pandas morfar) var likadan hon gett mig lite tips på hur vi ska göra för att få bukt med det. Det är märkligt hur saker kan slå, jag tänker på Baron och Panda är tydligen jättelika i sättet, vi har fått oss många skratt jag och Heidi när hon har berättat något om Baron och jag säger nämen, precis så gör Panda och vice versa.

 Ett foto på Dylan är vad jag bjuder på idag i fotoväg då jag tyvärr inte har någon ny blid på hundarna  men han är ju iof ögongodis han med.

Maj månad

Jaha så var det maj månad den bästa av alla månaderna tycker jag, synd bara att den går så hiskeligt fort. Jaha vad har hänt sen sist, jo vi var iväg til Arboga och Erik Kjellgren och gjorde ett ultraljud på Shakira, hon var som väntat tom men det bästa av allt var att hon var frisk alltså ingen livmoderinflamtion förestående eller pågående vad Erik kunde se. Klart att jag är besviken att hon inte blev dräktig, det som känns mest är att jag förmodligen inte kommer att para om henne och hon blir för gammal för att para om ett år, hon fyller ju fem år i mars. Men sånt är livet... Oj höll ju på att glömma, NU ÄR DET KLART, ja kennelnamnet alltså... nu kan jag stolt presentera mitt kennelnamn som till slut blev GRYTETORP.. ja det borde ha blivit det från början vet inte varför jag alltid skall krångla till allting. För att fira att det är klart lägger jag upp en ny hemsida med  mitt fina namn och allt. Här hemma rullar allt väldigt snabbt, Kevin går snart ut nian och det är en kamp att få honom att orka nu sista tiden i skolan, minns ju själv hur trött man var så här i maj. Dylan är fortfarande förkyld men gladare pojke får man leta efter, han har hunnit bli 8 månader och jag fattar inte vart tiden tagit vägen, han kryper och ställer sig upp, det dröjer nog inte länge innan han går. Jag hade helt glömt hur det var att ha en krypare hemma och då en snabb en, idag hittade jag honom sittandes i hallen sugandes på hundarnas märgben.. hm, ska nog inte säga något om det till BVC när vi går dit nästa vecka... Nu väntar Pandas röntgen och ögonlysning vilket är så nervöst, usch men det ska ju bara göras. Panda har gjort MH också, resultatet blev kanske inte riktigt som jag hade förväntat mig men jag skriver mer om det i en annan blogg, känner på mig att en viss liten herre vaknar snart och vill ha lite "kvällsfika".

Trädgården börjar snart blomma för fullt, tulpanerna står i knopp och väntar, vi har köpt lite nya buskar som vi har satt i rabatterna ska bli spännande att se vad det blir av dem. Alla våra äppelträd har strukit med i vinter, herr och fru hare har haft kalas på dem, trist eftersom det tar som tid med träd.

 Härom veckan var Birgitta här och fotade när Charga och Panda lekte så jag bjuder på lite bilder varav några visar ett helt oslagbart kroppsspårk på hundarna, OBS,det ser värre ut än vad det är, det kanske bör tillläggas att Charga och Panda fortfarande är vänner..