Long time no see..

Nu har det gått långt,långt sen sist, men lusten till att blogga har inte funnits alls. Mycket har hänt och då mest tråkigheter tyvärr, vi har mist två älskade medmänniskor väldigt hastigt och mycket tätt så denna sommar har mest handlat om sorg och gör väl fortfarande. Livet är väldigt oberäkneligt och ändrar sig så snabbt. Men jag ska inte fördjupa mig i det här.

På hundfronten är det stiltje, men lite har vi gjort ialla fall, i början på sommaren var vi iväg på en minisemester till Avesta och Fagersta där vi Birgitta, Heidi och jag hade hyrt stuga. Mycket trevligt hade vi men trångt och regnigt. Men vad gör väl det när man har trevligt sällskap. På Svenskvinnare var inte Panda anmäld och tur var nog det för hon hade inte gått bra.







Så här lätt var det att vila sig i stugan, man fick slåss om sovplatserna, Kapten skulle promt ligga på mig vilket inte var helt skönt:)


Dag två var trevligare på alla sätt och vis då det inte regnade och Panda gick och blev 3:a i ukk med HP gissa om jag var förvånad då jag hade förväntat mig något helt annat :) Jag hade inte tänkt att ställa henne vilket jag iof inte gjorde heller, pga en dunderförkylning som satte stopp för all rörelse, jag var helt sänkt. Heidi visade fram henne så fint. Det är lite osäkert varje gång Panda ska på utställning då hon har en annorlunda färg och det är inte säkert att domaren gillar den. Jag vet att många inte tycker att den är rastypisk men så länge den är godkänd så, hon har så många andra kvaliteter så jag tycker att hon borde få visa upp sig, hon har bla ett fantastiskt steg och ett underbart bakställ. Men men vad domaren tycker är ju inte det viktigaste här i världen då hon enligt oss är världens bästa.







Så här fint rör sig Panda och Heidi i ringen.




Heidi och Panda på Slbk's rasspecial i Avesta





Fina Kapten och Heidi i action.

 Birgitta och Charga springer på fint

Fina Charga och Birgitta.

 För övrigt har vi flängt hit och dit i sommar men inget vettigt har vi fått gjort och får skylla lite på värmen. Nu ska vi se om vi orkar rycka tag i oss och fortsätt med livet och träning av hundar, nu startar snart spårsäsongen, och svamptider.
På Dylan fronten kan tillägas att ungen går, 10 månader gammal och testar hur världen funkar, så härlig lillgubben.

// Linda

Veckan som gått

Nu har ytterligare en vecka passerat alldeles för fort. Jag känner att jag inte hinner med våren som är så fantastiskt ljuvlig. Den här veckan har jag haft besök av min väninnas pojke Denzel som är fyra år, han har varit på kollo här hos oss. Vi har sysselsatt oss med att spåra och gå långa promenader alltid trevligt med sällskap.  Denzel är en klurig kille, vet du vad en tantgunga är för något?
Det är en gungstol, jag tycker det är helt klockrent.:) 

Hundarna har fått spåra en del och lite lydnadsträning har vi hunnit med. Jag har suttit och kikat på tävlingar fram mot hösten och har väl bestämt mig för ett par i augusti. Just nu kämpar vi ( jag och Panda) på ställandet under gång, får inte till att hon stannar ordentligt, har testat med boll och diverse annat, hon tar ett steg extra hela tiden. Men men det är väl bara att nöta på. Jag börjar bli riktigt nöjd med Pandas spårande också, hon har alltid varit duktig att spåra men hon har varit för noga, hon har dammsugit skogen och det har tagit en hiskelig tid att gå spåret. Nu har hon börjat få upp tempo men är ändå spårnoga. Jag har börjat om lite från början med motivationsspår som varit helt raka med något gott i slutet bara för att få upp tempo, det tycks som om det har gett resultat.
Det är inte alltid helt lätt att träna hund när man har småbarn, häromdagen när jag hade planerat att gå ut och lägga spår och träna lite så fick jag känna på det igen. trots all planering och fixande.Glad ihågen traskade jag iväg till skogen med en sovandes Dylan i vagnen och diverse pinaler vagnen var överfull.  Jag hade räknat ut jag skulle få minst 1.5 timmes  bra träningstid- pyttsan heller!  Jag la spåren till båda hundarna efter konstens alla regler, och fortfarande väldigt nöjd, så här långt allt under kontroll. Så helt plötsligt ser jag fem hundar komma springandes på stigen och i skogen just där mina spår låg, Shakira och Panda satt bundna i väntan på spåren och är inte långt ifrån vagnen, när hundarna kommer springandes då blir det ju en herrans liv på mina och med följden av att Dylan vaknar. Jaha det är ju bara att traska hem tänkte jag, men skam den som ger sig och jag ville inte riktigt lämna mina apporter där, plus att hundarna vet ju så väl vad är frågan om så jag hade inte riktigt hjärta att gå hem utan att ha gjort något vettigt.Så med Dylan i famnen gick vi spåren, han fick hålla i apporterna, kan säga att det finns betydligt enklare sätt att spåra på:) Men det gick bra och hundarna tog sina spår mycket bra.

Nu har jag anmält Panda till Avesta specialen trots allt, jag tror ju inte på mer en slät etta på sin höjd men  hon behöver träna och jag med för den delen. Det är lite svårt att springa vänster varv med Panda hon tycker att den "leken" är jättekul och hänger efter en stund i min arm, ju mer man säger till henne ju roligare tycker hon att det är, Heidi har berättat att Baron ( Pandas morfar) var likadan hon gett mig lite tips på hur vi ska göra för att få bukt med det. Det är märkligt hur saker kan slå, jag tänker på Baron och Panda är tydligen jättelika i sättet, vi har fått oss många skratt jag och Heidi när hon har berättat något om Baron och jag säger nämen, precis så gör Panda och vice versa.

 Ett foto på Dylan är vad jag bjuder på idag i fotoväg då jag tyvärr inte har någon ny blid på hundarna  men han är ju iof ögongodis han med.

Maj månad

Jaha så var det maj månad den bästa av alla månaderna tycker jag, synd bara att den går så hiskeligt fort. Jaha vad har hänt sen sist, jo vi var iväg til Arboga och Erik Kjellgren och gjorde ett ultraljud på Shakira, hon var som väntat tom men det bästa av allt var att hon var frisk alltså ingen livmoderinflamtion förestående eller pågående vad Erik kunde se. Klart att jag är besviken att hon inte blev dräktig, det som känns mest är att jag förmodligen inte kommer att para om henne och hon blir för gammal för att para om ett år, hon fyller ju fem år i mars. Men sånt är livet... Oj höll ju på att glömma, NU ÄR DET KLART, ja kennelnamnet alltså... nu kan jag stolt presentera mitt kennelnamn som till slut blev GRYTETORP.. ja det borde ha blivit det från början vet inte varför jag alltid skall krångla till allting. För att fira att det är klart lägger jag upp en ny hemsida med  mitt fina namn och allt. Här hemma rullar allt väldigt snabbt, Kevin går snart ut nian och det är en kamp att få honom att orka nu sista tiden i skolan, minns ju själv hur trött man var så här i maj. Dylan är fortfarande förkyld men gladare pojke får man leta efter, han har hunnit bli 8 månader och jag fattar inte vart tiden tagit vägen, han kryper och ställer sig upp, det dröjer nog inte länge innan han går. Jag hade helt glömt hur det var att ha en krypare hemma och då en snabb en, idag hittade jag honom sittandes i hallen sugandes på hundarnas märgben.. hm, ska nog inte säga något om det till BVC när vi går dit nästa vecka... Nu väntar Pandas röntgen och ögonlysning vilket är så nervöst, usch men det ska ju bara göras. Panda har gjort MH också, resultatet blev kanske inte riktigt som jag hade förväntat mig men jag skriver mer om det i en annan blogg, känner på mig att en viss liten herre vaknar snart och vill ha lite "kvällsfika".

Trädgården börjar snart blomma för fullt, tulpanerna står i knopp och väntar, vi har köpt lite nya buskar som vi har satt i rabatterna ska bli spännande att se vad det blir av dem. Alla våra äppelträd har strukit med i vinter, herr och fru hare har haft kalas på dem, trist eftersom det tar som tid med träd.

 Härom veckan var Birgitta här och fotade när Charga och Panda lekte så jag bjuder på lite bilder varav några visar ett helt oslagbart kroppsspårk på hundarna, OBS,det ser värre ut än vad det är, det kanske bör tillläggas att Charga och Panda fortfarande är vänner..

Långt mellan gångerna

Som rubriken förtäljer går det ett tag mellan uppdateringarna, här hemma händer  inte så mycket antar jag. Livet rullar på, den värsta besvikelsen att det förmodligen inte blir några valpar efter fina Majoren och Shakira har  lagt sig, jag tänker dock åka och göra ett ultraljud nästa vecka men jag har inga som helst förhoppningar om att det skulle ligga några valpar och skvalpa i magen på henne. Det känns tryggt  att  låta vetrinären kolla upp henne så att hon inte har åkt på någon livmoderinflamation. Nya planer och tankar har redan börjat snurra runt i skallen på mig:) det är väl som vanligt tycker de som känner mig det snurrar ständigt där inne:) Förra veckan var Birgitta här och vi la ett par spår till hundarna, fast jag tror nog att jag sätter spårlina på henne i fortsättningen då B gick bort sig i skogen, jag och Isolde väntade och väntade men ingen Birgitta kom. Efter en lång stund ringer min mobil och Birgitta säger att hon är vilse, efter mycket dividerade om vart hon kunde vara så kommer hon till rätta:) Vi är inte bara helt livsfarliga på vägarna då vi alltid kommer fel utan även i skogen visar det sig.. Lite nytt är att vi ska åka till Avesta på lb specialen vilket skall bli kul men om jag ska kunna ställa Panda bör nog hennes huvud växa lite för just nu har
 hon ett väldigt litet sådant:)

Här sitter spårtrion som skötte sina uppgifter på ett exemplariskt sätt. Bilden illustrerar nog vad jag menar med Pandas huvud just nu:) Söta Panda!

Heidi ,Birgitta och jag har hyrt stuga och kommer nog att ha supertrevligt ser så framemot att komma iväg. Det är dock samma dag som Kevin slutar nian så det blir lite mycket samma dag men det löser sig. Jaha det var nog det jag hade att bjuda på för den här gången, ja jag vet att bloggarna inte är särskilt roliga:) Bjuder på ett par bilder istället och i vanlig ordning är det Birgitta Strömberg som tagit de flesta korten.

Inga valpar

Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig med Shakira och parningen, det blev inte hängning och därför kan jag utesluta valpar:( Men jag gläds åt att ha haft Major här på  besök. Det var en fröjd att ha honom här. Det känns dock lite bittert att det inte blir några valpar då jag verkligen tror på denna kombination. Vi alla saknar Major.Grayson tycker att alla hundar borde vara som Major, blev bästisar direkt. Jag har fått rapporter från Heidi att Major har varit hur trött som helst och har sovit flera dagar, det är jobbigt att vara på friaruppdrag. Han skötte sig utmärkt vad gäller parningen och gjorde det han skulle men ibland vill det sig inte riktigt... Nu gäller det att hitta ny motivation och se fram emot annat istället. Vi har ju en vår som kommer med stormsteg så underbart. Träffade föresten Kapten ( Meo Voto's Adato) när vi hämtade och lämnade Major, oj oj vilken kille så fantastisk och så lik sin far Greven, han kommer att bli farlig i ringarna.:) Annars så har vi varit sjuka hela huset så det har inte blivit mycket gjort här under påsklovet. Nya tag och nya utmaningar, ja jag vet det lät verkligen hurtigt... men annars deppar man väl ihop. Ser faktiskt fram emot att börja jobba i augusti, får förmodligen en åk 5 eller 6 det ska bli spännande att jobba med har aldrig haft åk 5 förr.Nä usch vilken rörig blogg,bäst jag slutar nu innan det blir värre:)

Löp och isblock

YES! Shakira löper,åh vad vi har väntat, så nu på måndag åker vi till Arboga och ögonlyser henne igen,så nu är det till att hålla tummarna att hon inte har fått något på ögonen. Om allt går enligt planen så hämtar vi Major till kommande helg:) Ska bli så kul att ha honom här. Båda tjejerna löper nu det var Panda som startade. Det känns faktiskt väldigt overkligt att Shakira äntligen löper och att parningen kan bli av har ju planerat detta i två års tid nu.

Inatt blev vi väckta av ett högt ljud och det var inte Dylan som var hungrig utan det kom utifrån, det visade sig att ett isblock!! hade rasat ner från taket och på vägen dragit med sig ett par tegelpannor.Jätte läskigt om man hade varit på väg ut får då hade det inte gått bra. Dagens aktiviteter består av städning och röjning, får se om jag får kastat något, skulle behöva rensa garderoberna. Nu tycker Dylan att det är tråkigt att stirra på skärmen och inte få trycka....

Shakira- en aktris

Dagens blogg får handla om skådespelare och då kommer den prestationen ifrån Shakira som borde bli nominerad till en Oscar eller en guldbagge för sin insatser. Hon är en skådespelserska utan dess like, hon kan agera hungrig trots att hon just fick mat, hon är hur duktig som helst på att få det att se ut som hon just fått ett kok stryk( vilket hon inte brukar få, tänkte att det är bäst att tillägga det:))att spela trött och mätt för att sen i ett litet obevakat ögonblick sno Pandas mat.Tydligt visa att hon är sur och stött för att hon inte fick tigga vid matbordet och då markera det med att vända ryggen till och tjurigt stirra in i väggen. Men den roll hon spelar allra bäst är -jag är trött och tänker inte jaga harerollen. Den rollen spelas när vi är på väg hem från promenaden (och mina hundar är ju nästan alltid lösa här)då kan hon gå med tungan hängande benen släpandes efter sig. Hon tittar ner i backen och visar på alla sätt att hon är trött. Då mindre en sekund tar det och hon är borta.... Gone by the wind... där står publiken, läs jag och Dylan ( men han ser ju inget för han sover)och ser henne susa bort mot skogen och lyckligt jaga en hare eller något. Detta är verkligen skådespeleri på hög nivå.
Så numera har vi genomskådat henne och sätter därför på kopplet innan "tröttheten" slår in så just nu står det 1-0 till matten! Vill också passa på att gratta smiterskan Shakira på 4års-dagen som vi skamligt nog glömde. Det känns som om det var igår vi hämtade henne från Varberg, usch vad tiden går fort. Nä nu ska vi ut och se om vi lyckas hålla oss gående på isgatorna här.

Lite av varje

Det går ett tag mellan gångerna märker jag, det händer inte så mycket här på torpet. Vi väntar och väntar att Shakira ska komma igång med sitt löp, känns lite tröstlöst att bara vänta och vänta. Vi kan ju å andra sidan glädjas åt att Birgitta på kennel ViljansHof väntar valpar eller det är ju inte Birgitta utan Charga som är dräktig, minst 6 stycken spännande, spännande!

Våren kommer med stormsteg solen lyser starkare och starkare för varje dag nu, härligt! Nu väntar jag bara på att snön smälter undan så att det går att träna ute igen. Panda och jag har en hel del att träna på:) Det ska bli så underbart att kunna gå i skogen igen, att spåra och gå på andra ställen som har varit helt igensnöade nu ett tag.
Även om Shakira inte kommer igång med sitt löp så kanske vi ändå har något spännande att se fram emot här under våren, eventuellt en ny familjemedlem men mer om det senare när allt är klart.
Dylan växer så att det knakar han har hunnit bli 6 månader och är världens charmigaste ( ja jag vet jag är partisk men han är faktiskt det:)) Pandas Mh blev inställt pga snön och kyla så nytt datum för det är 2april, det ska mycket spännande att se hur hon reagerar då hon fortfarande är lite i spökåldern men jag tycker nog att hon börjar komma ur den. Hon är väldigt speciell Panda:) Hon har mycket för sig jämt, tex så ska hon jämt ha en pinne i munnen och det till vilket pris som helst och nu när det har varit så mycket snö så har det inte varit helt lätt för henne att hitta någon så hon gjorde det hon måste för att få sin pinne. Bilden i dagens blogg får illustrera hur det brukar se ut när vi är ute.
Uppfödarutbildningen har kört igång igen och tyvärr missade jag förra gången, det är bara tre tillfällen kvar sen är jag klar med den.
Här hemma är det fortfarande kaos efter vattenskadorna.
Nä, nu säger kaffebryggaren att kaffet är klart:)

En härlig dag i solen och snön

Idag fick vi finbesök av Birgitta, Isolde, Wiliam och Charga. Vi bestämde oss för att gå ut och fota i det fina vintervädret det var verkligen som en sagovärld ute idag, sagt och gjort så gick vi ut och vi skulle naturligtvis göra det svårt för oss så vi valde att pulsa i djup snö med barnvagn och diverse prylar är man envis så är man... Men fram kom vi allafall dock svettiga och utan vagn, jag fick ta ur Dylan och babyliften och bära den istället. Väl framme började dock tjejerna Charga och Panda bråka och det var inte lite gruff utan regelrätt slagsmål, och vi som alltid har sagt att de här två kommer ju bra överens , ha där fick vi. Men problem är ju till för att lösas så vi gick in med den attityden och accepterade inga slagsmål. Birgitta har ju värstingkameran och fick många ljuvliga bilder på både hundar och barn, jag delar med mig av dom jag med:)

Ja då har jag bytt blogg och fortsätter härifrån och blogga om mitt och hundarnas liv, det är ju inga världsnyheter utan det som händer just oss och i vårt liv....